Elinor

För några dagar sen var jag ute med mina söta grannar - Caroline från Paris och Grissel från Mexico City.



Vi mötte upp ett gäng klasskompisar och sen hamnade vi på en mystisk hemlig bar där jag inte kunde bli av med en slibbig snubbe. Blähk! Folk som inte respekterar vad man säger, vad är grejen? Lägg av med det!

Il y a qq jours je suis sorti avec mes voisines, Caroline de Paris et Grissel de Mexico City! On a rencontré mes amis de mon classe, et puis on était dans un autre bar. Là, il était un con qui n'a pas respecté ce que je lui a dit, il m'a suivi à mon port! Blähk, comme on dis en Suède.

 

 

 Förra lördagen skulle jag å Mélusine på restaurang och sedan gå å dansa med våra danskompisar! Vi gick på "Al Capone", en nyöppnad restaurang i 30-talsstil där jag har lämnat in en jobbansökan. 

 

Så här ser jag ut ibland om dagarna i Nice! Ännu har jag inte fått ta på mig så många vårklänningar...

 

Men millionrunners-stassen ovanför och denna nya stjärna från en depot-vente (second hand) i Montpellier har i alla fall fått komma ut lite i solen: 

 

Il y a un traduction en bas du texte...

Förra året utbrast jag, i ett ögonblick som väl inte kan jämföras med vilka andra som helst i livet, "Det här är mitt liv!". Då brast vi ut i skratt, det var så fint allting. Jag var så glad över att få vara där, med honom, att ha min hälsa och att få vara med om allt jag får vara med om...
Även om det inte är precis så varenda dag, så är jag ändå så himla glad för det mesta över att jag liksom över huvudtaget existerar. Och när man är så romantisk som jag är, så går det liksom inte att snåla in på livet på nåt sätt. Att inte ta hand om dagen är otacksamt mot livet självt. Det blir därför svårt att sitta inne och plugga, när Nice och livet liksom ropar på en utanför fönstret. Att spara in några centimes (som i och för sig i det långa loppet blir en hel del massa pengar) är liksom ändå inte värt det, om man kan betala lite extra för att göra rättvisa åt stunden som man blivit given... !

Imorse snoozade jag lite för länge, men sedan blev det en liten joggingtur, droppade in (fast så mycket svettades jag inte!) i en liten bokhandel och fick tag på en bok som vi ska ha i skolan, joggade vidare till boulangeriet för att köpa en baguette. När jag sedan kom hem med baggen i högsta hugg satte jag på kaffe och fixade min kalasfrukost som tid med då och då. Den består i att äta god frulle, att lyssna på radiokanalen france bleu "On cuisine ensemble!" (jag älskar när folk pratar drömskt om mat!) och läsa mina favoritbloggar som ger mig lite skjuts för dagen. 

Imorse var jag med i tv4 och pratade lite kort om mitt initiativ till gruppen "Fantastiska grannar - Bagarmossen". Det var lite konstigt, för det kändes som den grundläggande tanken bakom gruppen kanske missuppfattades lite grann, det nämndes ingenting om att den handlade om grannarna i Bagarmossen, att det handlar om sociala vinster och miljö-dito. Haha, men ganska så gulligt ändå. 
Gruppen handlar om att man skall kunna ta hjälp av varandra - och vara mindre individualistiska. Man kan hjälpa varandra med att låna ut eller ge bort saker och kunskaper.


Här i Nice är det underbart. Det största problemet jag har är att få till mina önskade lockar, typ. Men det har jag kämpat med från och till länge nu, så det är inget nytt...

Idag har de ringt från en pub här som heter Court circuit, och jag ska spela där den 4e april! wohoooo så nervöst! Det är liksom nånting med musiken som tar mig emot nu för tiden, så det känns som en bra chans att daska upp sig själv lite, "tvinga" sig själv att komma igång igen.


En fin grej här i Nice är "Pain Bagnat". En macka med tonfisk, ägg, lök, oliver, grönsaker, vinäger å olja. Mums.


 Igår hängde jag med de här fina brudarna, Rebecca och Clara. Vi köpte bagnats och satte oss på stranden och snackade politik medan vi betraktade vågorna. Skönt. Åh, det börjar bli varmt nu! Jag är så glad!