Elinor

Idag är det ett helt år sedan som jag fyllde 25... men jag tänkte ändå berätta lite om det. Jag fick för mig att ordna med fest, för jag fyllde ju ändå 25! Jag hade märkligt nog fått feeling för ett ställe bara genom att se en vägskylt. Det var en restaurang en liten bit från innerstaden, och en kväll tog jag mig en promenad dit för att titta på den. Mörkt var det då, och inte en person syntes i närheten. Men när jag tittade över staketet till restaurangen såg jag att det fanns ljusslingor och bord i trädgården. Jag tände direkt (inte lamporna, det gick inte), och dagen därpå började förhandlingarna. När jag berättade om dessa för mina danskompisar tyckte de att han lurade mig, och min bästa danslärare Jean-Marc pratade med honom och fick till en sjysstare deal av hyra av lokalen. 
Sedan var sakerna i rullning och inbjudningarna haglade! Eller vad det heter. Det kom runt 60 pers om inte fler och det var så himla roligt! Jag var alldeles överväldigad, och inte minst för att min (dåvarande eller hur man säger, tyvärr är vi inte ihop längre) älskling flög ned och överraskade mig med att komma, samt att han hade lärt sig dansa lindy hop utan att jag visste om det! :D 

En betraktelse: Fransmännen är helt jävla underbara. Särskilt de som dansar lindy hop i Aix-en-Provence. De har liksom sådan stil, och det verkar som att är mindre individualistiska än svenskar. Kanske. Eller så romantiserar jag bara, men nog är vi liiite olika. 

Här tänkte ju jag lägga upp några bilder från festen, men alla är så otroligt fina så det måste nog få bli en video istället. Här kommer den.

 

 

Idag har jag också haft en fin födelsedag. Jag har ätit sniglar, musslor och räkor, och så har jag ätit ostron för första gången (!) på en trevlig restaurang med min mamma. Mamma åt inga ostron. Jag har ont i magen.

 

 

Alltså, jag längtar lite hem. Jag funderar på att åka hem en snabbis nästa helg för att få pussas lite med farmor, mormor, rutan och syrrorna. Men jag vet inte alltså, man måste ju kämpa lite också, nu är jag ju här liksom och jajaja. Hej å hå. Jag får titta på söderkåkar-klipp och försöka lugna mej. Men det blir ju bara värre. Haha. Sööööder! Även fast jag trivs superbra här så, ja, ni vet. Eller kanske inte? Jooo, borta bra men hemma bäst. 

 

Jag tror att det kan vara lite på grund av Arnes jazzvarior också. Han är för fin Arne, maken till passionerad jazzdyrkare kan man leta bland stjärnorna efter. Denne karl spisar stockholms jazz dagarna i ändå (obs! ej helst den moderna jazzen) och noterar allt vad som händer och vilka musiker som medverkar, för att sedan maila ut detta till en trogen och suktande läsarskara som undertecknad har äran att få läsa. Heja heja arne.

Puss på er kära ni.

Traduction;
La Suède me manque... Un peu, un petit peu... Pas besoin de vous dire plus, haha... Ca va etre mieux bientôt, p-e je vais faire un visite en Suède la semaine prochaine.

Det var en jättegullig kväll igår. Jag spelade låtar som jag skrivit på franska eller översatt till franska på en liten bar i Nice. Det kom folk från skolan - lärare och klasskompisar, det kom grannar, dansvänner och andra fina kompisar.
Ljudet var som det var men det gick okej. Jag måste verkligen fortsätta att jobba på gitarrspelet, munspelandet och koordinationen... Men åh, jag är glad att det är över och att jag gjort min första konsert själv! Toute seule! Inte helt toute seule, jag hade två stycken fina musiker som spelade med mig på två låtar, Greg & Devon. Jag kommer nog att fortsätta att spela med dem om jag har tur!

Pussar och trevlig helg!