En nittontaktare minsann

sjöng på begravning i Katarina kyrka idag. Jag är förkyld och den är stor att sjunga i, men det gick ut rätt fint ändå tror jag. Jag sjöng "Så skimrande var aldrig havet" och jag tänkte på det - vilken gigantiskt lång mening det är....! Jag spelade munspel, det gick bra!
Skulle ha repat med mitt rockband i skolan men det blev inte av, tråkigt. Nu ska jag planka en låt och öva piano tills imorgon. Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0