Superhelgen
Hej ni! Jag skriver inte så mycket i den här bloggen längre. Från början så var det tänkt att den skulle finnas som ett mer personligt och aktuellt sidospår till min hemsida, men i perioder så är jag inte lika peppad på musik som annars, eller så bara tycker jag att det känns allmänt ego att hålla på att blåsa upp sig själv med en sån hära blogg. Å därför blir det segt här.
Men nu blev jag himla sugen på att skriva! Kanske för att jag sitter med plugg upp till öronen och för att min bästis Nina körde en premiär efter ett långt upphåll på sin finfina men alltför sällan uppdaterade blogg som jag älskar. Ja, jag ska ju inte säga nåt i för sig. Men slut med brasklappar nu; jag skriver ju den här bloggen ganska mycket för min egen skull också - som en gigkalender eller vad man ska säga.
Superhelgen har jag döpt det här inlägget till. Halleluja. Det må jag säga, vad kul det blev! Först lucia-gig för mormor och hennes demens-polare, sen två julkonserter, sen grym dans och sväng till Hasse Ling and his syncopators of swing, sedan två julkonserter till och mottagande av stipendium och sedan gick jag å lyssnade på min idol Anders Linder och Prima, tack vare fina trummisen Fredrik Hellberg som sade till mig att de skulle spela där.
Efter ett fluffat humör från Järvsö, där min mor numera har en blomsteraffär och allting känns helt fantastiskt, begav jag mig till en provopponering på stockholms universitet. Nä, det kanske inte låter så kul, men det var det! Det var skönt, för att jag fick bra feedback på den examensuppsats jag skriver om; musiklärares inställning till sitt yrkesval, och nu är jag (nästan) redo att börja göra den riktigt bra. Mer om det i ett senare inlägg kanske. Om nån skulle vara intresserad av lite akademiskt snoffsigt skriveri. HA!
Jag fick den äran att lussa på den dagverksamhet som min mormor går på ibland. Där var det fina tanter och frabröder som klappade å sjöng med när jag sjöng och spelade. De var så söta och fina med tärn-glitter i håret.
Jag skred in lugnt och snällt och sjöng lite klassiskt sådär "Sankta lucia". Jag balanserade en plast-krona på huvudet som var alldeles för liten, så när jag sedan satte mig ned med gitarren och skulle jazza upp den gamla låten lite grann, då flög kronan och ljusen och notstativet åt alla håll och kanter, så det blev en riktig rock n roll-start! Sedan körde jag låtar om pepparkakor, janssons frestelse och lite allt möjligt.
10.000 kronor fick jag (!!!) som jag ska förvalta väl, men ÄRAN, ÄRAN alltså! Det är så himla hedrande det här, det finns så många begåvade musiker som skulle kunnat få det istället för mig, så jag ser det verkligen som en uppmuntran till att jobba hårdare! Det känns lite väl snoffsigt att skriva formuleringen. Men vadsjutton. Får man musikstipendium en gång så ska man väl vara stolt över det (Haha, nog har det här en del med att göra att jag skriver på bloggen också - det här med musik känns ju himla roligt just nu...!) :
Inte trodde väl jag att gårdagen kunde toppas mycket mera än så, men jodå! Fredrik Hellberg hörde av sig, som hade sett mig ta emot stipendiet (eftersom han spelade på julkonserten också den mångsidige och flitigt anlitade karln) och sade att han skulle spela med Prima & Anders Linder, som han vet är min store idol! Så jag begav mig dit tillsammans med mamma, isa och uffe. Vilket drag det var alltså, jävlar i min lilla låda. De får mig på fall lika mycket varje gång i det där bandet. Och jag blev tillfrågad av mr Linder himself vad vi skulle sjunga. Det blev en I can't give you anything but love / Pennies from heaven-duett! Woho! Och jag har så smått börjat smida planer där jag tänkte att Anders och hans underbara fru Anna skulle få bli mina ledstjärnor. Vi får se om jag kan jobba fram nåt klurigt.
