jag kom in
gjorde jag. på skeppsholmen. så var det med det. eller var det? Jag vet inte om jag ska börja där eller om det är smartast att inte göra det och fullfölja min högskoleutbildning, som jag har gått ungefär halvvägs. Jag kan röra till det ganska ordentligt genom att ta två års uppehåll för att gå på skeppsholmen - allt beroende på en termin på KMH, den utbildningen läggs nämligen ned om två år.
Jag har alltså läst 4 terminer av lärarprogrammet skolår 6-9, inriktning musik. Två av de terminerna har jag läst på musikhögskolan i stockholm, och av de 5 kvarstående terminerna är det en termin musik kvar där, samt en/två terminer på universitetet och två/tre terminer på mitt andra ämne som jag ska välja. Av de terminerna är det alltså musikterminen som ställer till det och är svår att läsa i efterhand. Samtidigt är det många som gör studieuppehåll och många i min lärarklass som är långt över 30, varför måste jag stressa? Jag vet inte, min magkänsla hjälper mig inte just nu. Kanske meningen att jag ska följa förnuftet då.... Börja utbildningen helhjärtat och hoppa av efter ett år om det känns nödvändigt. Men av någon anledning känns det som att min lärarutbildning löser sig. Det kommer ju alltid finnas lärarutbildningar. Eller? Är jag dum? Det är ju inte som att studievägledaren kan hjälpa mig pga reformer, och KMH har inte heller koll.
Jag försöker lugna mig med denna fantastiska Dulcinéa i lite musikaltappning och leta efter min magkänsla. Men jag tror jag börjar känna av den...
Jag har alltså läst 4 terminer av lärarprogrammet skolår 6-9, inriktning musik. Två av de terminerna har jag läst på musikhögskolan i stockholm, och av de 5 kvarstående terminerna är det en termin musik kvar där, samt en/två terminer på universitetet och två/tre terminer på mitt andra ämne som jag ska välja. Av de terminerna är det alltså musikterminen som ställer till det och är svår att läsa i efterhand. Samtidigt är det många som gör studieuppehåll och många i min lärarklass som är långt över 30, varför måste jag stressa? Jag vet inte, min magkänsla hjälper mig inte just nu. Kanske meningen att jag ska följa förnuftet då.... Börja utbildningen helhjärtat och hoppa av efter ett år om det känns nödvändigt. Men av någon anledning känns det som att min lärarutbildning löser sig. Det kommer ju alltid finnas lärarutbildningar. Eller? Är jag dum? Det är ju inte som att studievägledaren kan hjälpa mig pga reformer, och KMH har inte heller koll.
Jag försöker lugna mig med denna fantastiska Dulcinéa i lite musikaltappning och leta efter min magkänsla. Men jag tror jag börjar känna av den...
Kommentarer
Trackback
